En duva, 2 feta damer och en hund.

Kom nu ihåg att detta är färgfotografier och att ni måste TRYCKA på bilderna för att se de i rätt färgskala. Sitter ni framför en PC är det sorgligt för er för då ser bilderna blaskiga ut hur ni än gör. Haha.

 Efter att vaknat av en mardröm var jag tvungen att ge mig ut i Torino för att vädra av mig. Då hittade jag en duva som låg och dassade på trottoaren. Sov. Men ändå inte. Efter ett tag vaknade den och började flaxa omkring som en anka. Jag sa åt den att "ro sig ned" men den bara spottade mig i ansiktet och sa "sier hvem, mora di?". Och jag bara, ja: snarare mora di! Och då började den pecka sådär underligt med huvudet. Det var väldigt märkligt. Kanske drömde jag fortfarande?

 I förrgår var jag på Terezes gym och fick se en liten homosexuell italiensk man hoppa runt med scarfer och myntbälten och visa mig hur man skulle kräla som en tiger och ta sig förföriskt på rumpan medan han gjorde hipdrops. It. Was. Crazy.

Det blev kväll

När musik ska bytas var Tereze tvungen att lugna ner sig, sätta upp håret och koncentrera sig. 

 Det blev kväll igår. Som det blir alla dagar. En man i stugan, ikke mannen på bilden, hade fått bra betyg så det skulle firas. Tre glas till Ulrika. Tereze säger, nu blir det fest! De-DA-looauU säger att det blir kul med plommon. På med fin-skorna. Ska vi gå? Går vi nu? Ja. Jag väntar på sängen. Ulrika somnar.

Tess

Syster Tereze på deras supersköna balkong. 

Och här sitter jag, Uli dum-suli, med katten Louis i knäet (som precis som jag sa, lärde sig att älska mig efter vart), magen full med melon och tar in eftermiddags-solen medan jag skissar klart Korpus kalendern. Igår var det dags för ännu en aperitivo, 2 mojitos, och så uppträdde en märklig brud som spelade housemusik med leksaker. Det var grejer det. Sen kom polisen och gav utestället böter p g a att alla hade det lite för trevligt. Sen blev jag presenterad som; Ulrika, young and unemployed... but she's cool. Sen brann en bil på gatan. Sen somnade Ulrika och Louis åt på hennes tår. Idag gjorde Tereze persiko-muffins. Ulrika uppskattar sin arbetslöshet. Och sin co-ol-het. 

 Varma kottar i era skogar, från Uli.

Uli is in Italy

Jag har tassat iväg till Torino för tillfället. 

 En aperitivo är: En drink plus en massa mat. 5 Euro. Hur är detta möjligt?

 Louis är katten. Han gillar mig inte ännu. Men jag ska nog få det att ske.

 Väldigt VÄLDIGT fint här. Inspirationen kommer som öronvax efter dusch.

 Jag är kvar i 10 dagar, håll er uppdaterade!

uli-barnvakt

När jag blir frågad om att sitta barnvakt brukar jag rynka på näsan och säga... "Mjaaa... alltså... eh". Men när det kommer till Mira och Mattis är det sällan jag säger nej. För det finns inga coolare ungar än dessa. Jag har följt med dom från första dagen de ploppade ut ur deras mammas, Sarmites, mage. Sarmite är konstnärlig och pappa Janne är sådär musikinvirvlad. Så i huset finns massa cd och lp-skivor blandat med fina konstnärliga objekt. Dessutom har dom sammetssoffor, och det är alltid COOLT.

 Så vi kokade en kastrull full med sojakorv, åt lite blåbärsbröd och sedan sa jag att vi skulle ut och släppa loss lite. (se. bilder ovan).

 Men sedan fick barnen välja aftonen och då blev det två tecknade filmer på rad, lagom för att hjärnan skulle RUTTNA ut. Suck... Shrek med svensk tal asss... inte bra.

 Ni ser hur mystisk Mira ser ut då hon ser på film? Det är ju nästan som att dokumentera femme fatals barndom!

Självporträtt: Geirfugl

Jag vet ingenting om geirfugl. Kanske för att den är utdöd. Detta var Stians tema igen. Men jag kan tänka mig att den var en relativt låg-intelligent fågel som satt och gapade som vilken anka som helst.

 Igår var jag i Köpenhamn och fick ont i fötterna. Idag ringde jag larmkillarna för att byta batterier på en komplicerad trådlös magnetremsa. En sådan man har vid dörren för att alarmet ska ringa WIIIIEEWIIIIIEE då det kommer in en pedofil som man inte bjudit in. När jag bytt batterierna sa larmkillarna att jag var duktig. Jag höll med. Jag berättade för dom att jag köpte choklad för att belöna mig själv. De tyckte de jag var värd. Jag höll med.

 Detta är det sista självporträttet på länge. Det är tråkigt. Faktiskt. Stian har fortfarande inte levererat in sina två senaste och jag börjar misstänka att han kanske bara sitter och röker på i den där bussen istället för att trycka på canon-knappen. Ja. Jag tror faktiskt det.

 Jag tror även att jag börjar bli galen (Förresten) Lyssnar på mysko cirkusmusik och sitter i badkaret utan att tvätta håret. Och så blev jag arg på köttbullarna och dränkte dom i tikki massala gegga, och så brände jag dom. Varför det? Varför inte.

Illustratör som är bäst på att vara bättre: Daniel Egnéus

Fin agentur: Costume 3 pièces

Nagi nodas märkliga djur-hår-hattar

Sprutor och Fioler

Idag när jag vaknade var det TISDAG. Jag vaknade till James Brown. Idag skulle jag VACCINERAS som den lilla rabieshund jag är. Så jag mötte upp med Vanja på sjukhuset och fick FYRA sprutor i min vänsterarm(mer kommer om någon vecka). Sjuksköterskan sa att jag var DUKTIG. Jag höll med. 

 Sedan betalade vi 1400kr för dagens vaccination och Vanja menade att det var som ett väldigt DYRT PLAGG för våra inre organ. Vi gick ut från mottagningen med DOMNADE armar.

 Två timmar senare tog jag BUSSEN till MALMÖ (äckligt) för att fotografera Daniels kvartett. De ville ha en promotionbild som de såg coola ut på. Jag sa: Gå in i den där busken och titta skräckinjagat på mig. Så som om jag vore rabies eller HIV. Då kom denna bilden:

Därefter gick vi in och jag sa: Luta er tillbaka och var coola. I.e :
Sedan var klockan över bollibompatid och jag och Daniel tog äckel BUSSEN hem där vi såg på en märklig man äta geggig kinamat med kniv. Han spillde både på BYXORNA och GOLVET kan jag bara informera om.
Ja, och så var man tillbaka hemma i ett tomt hus. Och en arm som fortfarande gör VÄLDIGT JÄVLIGT MYCKET ONT. Ser ni så många plåster jag har? Ja det är jättemycket. Man skulle kunna tro att jag är JÄTTE-cool också. Men nej...

 Kvällsmusik är Kaizers orchestra.

Wake Up Call

Denna kortfilmen är ett idéutkast. Jag jobbade för Vanja på caféet idag och kom hem med ny energi. Det hjälper alltid att göra något ikke-estetiskt för att få igång hjärnan på nytt.

Filmen, som består av 230 fotografier, är en liten saga om allt som sker runt oss när vi sover. Och om att vi fortfarande bubblar mellan två olika dimensioner när vi vaknar.

Batman står faktiskt bredvid min väckarklocka och tvättbjörnen Racoon har sedan länge varit en av mina trognaste vänner ;)

Kom ihåg att filmen bara är en skiss av en idé, så kom gärna med synpunkter eller kritik.

Hund och flicka

Hej kära små selektiva läsare! Ni ska vet att det är väldigt trevligt att se att folk klickar förbi ulicam, ni får gärna säga till om ni önskar mer av något - t ex Korpus. Jag håller på med en 2009 kalender med Korpus som jag tänkte att jag kunde lotta ut till några läsare. Men nu är det inte så många inne här så det skulle kanske bli en märklig lottning med bara 1 lapp. Som förmodligen skulle tillhöra min mamma.

 Jajajaja, som Kammy skulle sagt.

Dessa två bilderna kommer från Lettland, 1 månad gamla, sitter och rensar i mina mappar nu, och allt är en fet röra för jag har material mellan två olika hårdiskar, min bärbara och på två inloggningar på vår stationära. Så ni kan ju bara tänka er att det har blivit bajs i gröten av allt!

Tack, förlåt och adjö - Uli

Självporträtt; Beethovens 9. Symfoni

Jäkla Stian! Ger fram temat Beethovens 9. Symfoni och jag får ut inget av låten. Kan nästan inte tolka den. Tycket bara det är en fet RÖRA. Harmonisk ibland, men mest bara rajjtan tajjtan - för mycket instrument. Ett stökigt stilleben var det bästa jag kunde komma fram med.

 Camilla Engman linkade till ett intressant fotogalleri med folk som bor i naturen. Kika på det.

Paul Paper har också gjort en sådan sida som jag skulle älska att ha; it could be me, där man samlar artister från lite här och var och låter dom stå i rampljuset ett tag. Precis som med underbara Ruby Mag. Men jag tycker om att Paul Paper har gett alla ett tema till bilderna. Dock är det kanske något man först gör då man har lite kontakter i den artistiska världen. Och det enda jag omges av i Lund är akademiker som inte fattar vad en PENSEL är för något.

Hollywoods sexuella ögonblick nr.2

 Under tiden som 7 sekunders exp pågick skrek någon utanför.

 "POOOONTUS"

 jag fortsatte pyssla men skrikandet bräkte vidare.

 " POONTUS! IS IT A GIRL?"

 jag sänkte volymen på min stereo och kikade ut bakom gardinen. Under mitt fönster (från 2 våningen), i den mörka natten, står en stilig ung man och ser upp på mig.

 " Is Pontus ready?"

 "Eh?" svarar jag och tänker direkt: är detta ännu ett av HOLLYWOODS SEXUELLA ögonblick? Vilsen utländsk främling träffar lättklädd kvinna genom fönster.

 " There doesn't live a Pontus here."

 "What?"

wrong number dude

HELLO!

När vi var unga brukade vi fantisera om hur en av oss skulle jobba på café och hur det därmed skulle vara så praktiskt för oss andra. Idag var en sån dag.

 Solig vacker torsdag. 

Jag satt på Vanjas café under hela eftermiddagen, läste Clarice Bean, och blev bortskämd med blåbärssoppa med glass, toast med salat och morotskaka.

 Tack Vanja!

4 bästa vänner

Ute i monsunregn i Afrika

Det var en gång fyra bästa vänner. En ko. Ett Lejon. En Katt. Och en hjort.

 Dom gjorde allt tillsammans och deras liv var ett större äventyr än du eller jag någonsin kommer uppleva. Varje dag upplevde det något nytt och lärde sig nya saker om varandra. Kossan var äldst och djupt intelligent. Lejonet var alltid lite oroligt och blygt. Katten var nyfiken och ivrig. Och hjorten var förvirrad.

En dag skulle kossan visa sin vuxenhet och ge sig djupt ut i havet för att bada.

Katten, Lejonet och Hjorten försökte följa efter, men då vattnet kommit upp till deras rumpa kunde de helt enkelt inte försätta. det var för obehagligt. 

 De beundrade kossan.

Vattniga dagen

Klockan var 11.00 och det var en sen GRYNING. Jag packade min väska med små plastdjur, kameror, en bikini och satte mig på den heta cykeln MAXINE och susade iväg till HAVET. Närmaste stranden till Lund heter LOMMA och ligger ungefär en mil bort. Så när man kommer fram är man varm och svettig och vill inget annat än SLÄNGA av sig alla kläder och springa in i havet.

 Den allra BÄSTA känslan är när man dyker in under den första vågen och stannar till under ytan och trycker sig mot bottnen medan man sakta känner havets strömmar GUNGA en försiktigt från sida till sida. Och så skjuter man upp och kommer tillbaka till den normala världen igen . Ingen var i havet idag. Bara två personer traskade med sina hundar längst med stranden. Jag hade vadat långt ut till det djupa och det kändes som att jag ägde hela landskapet.

 Väl ute ur vattnet mötte jag en märklig kvinna på stranden som sa att hon sett mig då jag sprang in i havet och tyckte det var jättevackert(?),  därefter pratade och pratade och pratade hon och jag kunde aldrig få henne att SLUTA. Jag blev rädd för att hon skulle prata bort hela mitt liv och att jag skulle dö där på LOMMA BEACH. Detta hände aldrig. Jag sa Nu måste jag bort och prata med surfarna och så flydde jag.

 VIND hade kommit och rätt som det var hade min MAMMA också infunnit sig på beachen. Vi satte på oss ett par sandiga våtdräkter och drog ut för lite vindsurfning i höstsolen.

 Det känns som om jag konstant legat i höst-vatten från tolv till sex. Nedfrusen som en pingvin är jag.

När man går tillbaka i tiden

 Första projektet jag ovilligt hade i händerna då jag kom hem till Lund var att rensa ut allt skit från mitt rum som jag nu knappt bott i under två år. Och när man går igenom mappar, böcker och papper som bara pekar på att man var kass på allt, och höll på med helt hopplösa grejer, hjälper det inte att få upp ens självförtroende eller knäcka ut ny inspiration. Man blir bara trött i huvudet och tänker "Vad fan målade jag så jävla många älvor för?". Men igår, efter två långa veckor, blev jag faktiskt klar med all rensning/sortering. Och till min glädje hittade jag något som jag för en gångs skull inte skämdes över. Det var ett stort kuvert som innehöll min loggbok och alla papper från mitt projektarbete i trean. Det projektet som handlade om hundarna. Det var kanske det enda projektet jag hade lagt ner kärlek på under de tre meningslösa åren på samhällslinjen.

 Så nu har jag precis gått igenom sommarmapparna från det projektet.. och funnit dessa bilder som jag tydligen lagt bakom mig. Kan dock inte hitta vintermapparna, som var mina favoriter. Skit och bananer.

 Om jag fick välja skulle jag så klart bara göra detta. För även om det kan vara dumt att fotografera hundar hela livet så är det något av det roligaste jag vet. Men men ni vet... man får ju inte jobba med saker som gör en lycklig. Kassajobb på ICA, det är bättre. Mer seriöst.

Is this Holga?

NEJ!

 Var ska jag hitta en scanner som tar 120 mm film ?? , för min gör det då INTE.

 Bajs i en sjö.

 Får ringa runt. "Hej hej, kan jag komma till dig och scanna? Jag kan ta med kanelbullar. Va? Nähe, du känner inte mig. Nä, men vi kan bli vänner. Jaha... du har vänner. Ja men, jag är inte som andra. Va? Jo. Ja, speciell. Nähe. Nä ok. Sitt du där och scanna för dig själv då"

Gryning GRYNING

 Klockan var sådär 20.30 och jag insåg att jag inte kunde sitta inne och vika örhängen längre utan var tvungen att gå ut och ta lite bilder på LYKTSTOLPAR och TRÄD och sånt DÄR.

 Så jag cyklade iväg på min svarta heta tävlingscykel, MAXINE, ut i den blåa natten. Dom syltunna däcken susade tyst på asfalten - jag var osynlig för banditer, blottare och kaniner.

 Bilden ovan, suck för en otur... jag stod där och tryckte 5 sekunders exponeringar  - och så precis MELLAN två exponeringar lyser hela himlen upp och en fet BLIXT knäcker hela skyn. MELLAN mina två exponeringar. Satan! Så jag börjar trycka iväg på bulb i fullt hopp om att det kommer en till blixt. Men blixten kom aldrig.

 Något annat kom.

Åskans vän REGNET kom. Och oj vad det kom. Jag kastade mig på MAXINE och trampade iväg så fort jag kunde med vattnet piskande i mina naiva ögon. SLASK SLASK jag såg INGENTING. Men rätt som det var körde jag in under en tunnel och tvärbromsade. PAUSDAX.

 Jag stod där själv. Men så kom någon springandes mot mig. En joggare. En kille. En ung kille. Han stannade också till i tunneln. Han stannade till 10 meter ifrån mig. Vi sa inget. Jag var förvirrad. Gryningen hade blivit natt. Det var blött. Vi var blöta. Är detta ett sådant hollywood ögonblick då man ska kasta sig i varandras armar och ha sex på asfalten? För att tiden liksom står still i ovädrets mörker?

 Men vi sa inget till varandra. Vi båda bara stod där och tänkte på hollywoods SEXUELLA REGNÖGONBLICK.

Beckmanstudenter

Screenbild av John Falk Rodéns animation Smoke Rings

Att gå på Beckmans designskola kommer alltid vara en väldigt stor dröm... om den någonsin blir verklighet är kanske tvilsamt... men jag vill i vart fall dela med mig med några av studenternas otroligt vackra animationer!

Smoke Rings av Johan Falk Rodén

Subnature av Maja Bergström

Och en reklamfilm för att stoppa gatuvåldet, helt otroligt välgjort! Christian Zubicky och Philippe Tempelman är skaparna och de vann första priset för Young Director award i Cannes 2008, European school category.

 Och så till sist tomrum, en kortfilm av Kalle Wickström.

Jag tog ett plan

Airplane-hair. Drawn by Uli in airport. Airy.

Jag tog ett plan från Riga. 

 Men först satt jag med en bananmilkshake och skissade på Korpus som paragled ner i vargmunnar. Sedan skissade jag bilden här ovan. Väskbajsande planet och airplanehair flickan. Men så fick jag nog och tog mitt 15 kg handbagage och släpade mig bort till gaten. Och så tänkte jag: "40 kg bagage i USA". Satan.

 Min mamma mötte mig i Köpenhamn med en milkshake.

 

 Och så gled vi över öresundsbron och rätt som det var hade jag hamnat i gröna vackra Lund.

Det har gått en vecka. Jag har rensat mitt rum. Donerat kläder till barn som saknar kläder. Skänkt papper till framtida kartonger. 

 Hade en fika.

 Hade en fest.

 Hade en riktigt rajraj.

Bröt mig ur en toalett tack vare min vinöppnarkniv. När jag kom ut sa dom att jag var Lara Croft. Min helg var räddad.

 Nu har jag sett en film. Den fick mig att må FINT. Nu lyssnar jag på nirvana. Det har aldrig hänt innan.